Por Henrik Hernandez
På de livliga gatorna i Sverige, där de kyliga vindarna ofta utmanar även den mest välklädda fotgängaren, finns en syn som inte bara fryser blodet utan också ifrågasätter själva idén om offentlig anständighet. Vad handlar det om? Om "konsten" av trakasserier och skrämsel, tack vare en pseudo kubansk exil som verkar mer spöklik än en vaggvisa på en halloweennatt!
Dessa påstådda försvarare av demokratin har förvandlat gatorna och andra offentliga platser till sin egen protestens duk, använder affischer som penslar och propaganda som färgpaletter. Målet?
Att skrämma gångare och alla som inte delar deras världsbild, allt medan de poserar för kameran som om de vore på en modevisning.
Men vad är det egentligen de "dekorerar" med sina handlingar? Det är definitivt inte stadens väggar, utan själva ryktet för den pseudo kubanska exilen. Under förevändningen om demokrati och
yttrandefrihet är deras skrik och plakat inte mer än en parad av oanständighet som skulle få vilken kubansk mor som helst att rodna.
Det är som om dessa "gatukonstnärer" har förväxlat konst med verbalt vandalisering. Målningen av protesten har förvandlats till en grotesk kladd som visar mer brist på respekt än passion för den
sak de säger sig försvara.
Man kan inte låta bli att undra: Skulle inte Sverige och mänskligheten i allmänhet vara en bättre plats om dessa "dekoratörer" lade åt sidan sin passion för kaos och istället använde sina
resurser för att skicka humanitär hjälp till Kuba? Naturligtvis vore det för mycket begärt av denna band av halvdana bråkmakare.
Istället föredrar de att destabilisera den allmänna ordningen med sina verbala konfrontationer och sin psykologiska krigföring av oanständigt språk. Om de verkligen brydde sig om det kubanska
folkets välbefinnande, skulle de kunna göra mycket mer gott med en gest av verklig generositet istället för denna fars av "gatukonst".
Men tro inte att du kommer att hitta dem i varje hörn, de kommer bara ut för att ta emot sina pengar när hungern i deras girighet vaknar eller när mästaren bortom havet beordrar dem, som hundar
med betingade reflexer.
I verkligheten är de en utrotningshotad art som kommer att vara borta så fort finansströmen ändrar kurs, då blir klimatet annorlunda och våra öron slutar uppfatta de obehagliga ljuden av
förolämpningar.
Sammanfattningsvis, nästa gång du stöter på en av dessa "konstnärer" på gatan, låt dig inte luras av deras utseende som frihetskämpar. Bakom dessa plakat och skrik hittar du verkligen en
subkultur av kvasi-kriminellt lågvatten som bara visar det sämsta av den mänskliga naturen. Och som all dålig konst är det bäst att låta det försvinna i glömskan.
Derechos sobre el contenido del texto reservados. © 2024
Image by <a href="https://pixabay.com/users/b0red-4473488/?utm_source=link-attribution&utm_medium=referral&utm_campaign=image&utm_content=3001893">b0red</a> from <a href="https://pixabay.com//?utm_source=link-attribution&utm_medium=referral&utm_campaign=image&utm_content=3001893">Pixabay</a>