Felaktighet i tänkandet om USA:s blockad mot Kuba

Henrik Hernandez

Jag har observerat att människor ibland analyserar kärna av USA:s blockad mot Kuba som det är en två parter motsägelse mellan dessa länder. Fraser som ”Kuba behöver inte nödvändigtvis köpa" en viss produkt "från USA, det kan göra det i vilket annat land som helst" i världen, "till exempel Mexiko" eller att "det enda som gör det omöjligt är att denna produkt är patenterad i USA är att denna produkt inte kan patenteras på Kuba”, etc.

 

De som argumenterar mot blockaden säger: Det betyder inte att ett visst land, som har patent på produktion och distribution av en produkt, eftersom det är ett fritt och oberoende land, att det kan sälja det till sin egen regering, sina medborgare, sin privata sektor, till alla människor inom landet. Landets regering kan sälja den till den kubanska regeringen, utan några som helst problem, för så vitt jag vet länderna är fria och oberoende.”

 

Dessa formuleringar är ett tecken på total förenkling av verkligheten till en sådan nivå, som kan definieras som logisk reduktionism, som ignorerar, antingen genom underlåtenhet eller genom handling (när man agerar medvetet, men i syfte att manipulera i själviska syften) andra faktorer som de påverkar och till och med att fastställa resultatet och därför är resultatet inte giltigt när man utgår från falska premisser. Premissen ligger på att använda ett falskt begrepp – embargo.

 

Slutsatsen är att det råder en verklig brist på kunskap om innehållet och hur det juridiska fallet av antikubansk politik i USA är uppbyggt med samtycke från den nationella finans- och affärseliten, till resten av värld, som sätter detta fenomen i sin egen verkliga dimension – nämligen blockad.

 

Det finns ingen förståelse för att Nordamerikas Förenta Stater har förvandlats från en nationalstat till en stat av kapitalistiska internationella oligopol, som underskattar sig till de globala oligarkiska eliternas intressen, i var och en av nationalstaterna, vilket innebär att bakom begreppen USA:s imperialism hittar man dold kärna till den modern imperialism, dess immateriella egenskaper och geografiska förflyttning, som placerar sig själv i en global ordning.

Detta avgör kännemärke av USA:s blockad mot Kuba vid nuvarande historisk tidpunkt och ger oss nyckeln till att förstå motsättningen mellan den politiska vilja som uttrycks i FN:s röster mot blockaden av nationella regeringar och den praktiska extraterritoriella tillämpningen av antikubanska USA:s lagar i strid med andra länders nationella och statliga suveränitet, av företag och institutioner i dessa länder.

 

Självständighet och nationell suveränitet förpassas till de ekonomiska eliternas intressen. Kuba blir en broms för imperiets immateriella expansion. Det är orsaken till "internationaliseringen" av blockaden mot vårt land och fientlig underrättelsetjänsts verksamhet och deras inflytandeagenters agerande för att påverka Kubas folks motståndsanda, att internt förstöra revolutionen, som är den enda garanten för utvecklingen och det kubanska folkets välbefinnande, nationell suveränitet och oberoende.

 

Det är nödvändigt att korrekt förstå och tolka den politiska och geopolitiska situationen i den nuvarande världen, med det enda syftet att avveckla den logiska reduktionismen i förhållande till den ekonomiska, kommersiella, finansiella, politiska och diplomatiska blockaden mot Kuba.

 

Trots globaliseringen och internationaliseringen av kapitalet och blockaden finns det motsättningar mellan olika monopolistiska och oligopolistiska imperialistiska grupper, som de kubanska myndigheterna känner till och hur de kan användas för att kringgå det antikubanska regelverket.

 

Men till dess behöver vi förklarar för alla betydelse USA:s blockad mot Kuba och vilka konsekvenser har för kubanska befolkningen och på nationell nivå (i varje land) försöka skaffa lagar och regler som åsidosätter blockaden och gör det olagligt och omöjligt att tillämpa USA:s lagar i andra länder. Kuba behöver en solidaritet som ska riktas tills att bygga underifrån en antiblockad politik i varje land. Det räcker inte med att skicka humanitär hjälp, vilken också är nödvändig